Jag måste bara berätta…

Max och jag brukar gå på stranden varje dag på lunchen, och detta med blandade erfarenheter. Nyon är otroligt vackert och vi trivs jätte bra men vi har träffat på den del underliga människor också på våra promenader.

Den första händelsen inträffade bara dagen efter att vi flyttat hit. När jag kom på gatan där vi bor var det en kille som tittade på Max och på mig. Det är många som stannar och pratar med Max så jag brukar vara trevlig mot personer som tittar på Max och ler men denna gången var det fel. Killen tittade och log. Jag log tillbaka och fortsatte att gå. Då började han gå efter mig. Lite konstigt tyckte jag men det var mitt på ljusan dagen så jag blev inte så orolig. När jag gick in i vår trappa stannande killen utanför dörren. Han pratade i sin mobil men han avslutade samtalet. Sedan kom han in i trappan och började gå efter mig upp för trapporna. Gissa om jag blev rädd då?! När jag kom upp på 3:de våningen som vi bor på började jag fumla efter nycklarna i väskan. Alla som känner mig vet vilken oordning jag brukar ha i min väska. Det var ungefär som en skräck film. Jag fumlar efter nycklarna och jag hör hans steg komma närmare och närmare i trappan. Till sist får jag upp nycklarna och sliter upp dörren. Samtidigt tittar jag ner och ser killen stå där en våning under och titta på mig. Så rädd jag var!! Jag sprang in i lägenheten och låste och reglade dörren och så kikade jag ut igenom titthålet. Utanför stod killen och tittade på vår dörr. Panikslagen ringde jag Adolf som sa ring polisen. Men det tyckte jag kändes lite konstigt så jag avvaktade. Efter ca 10 minuter gick han och jag har aldrig sett honom igen men oj, hjälp så rädd jag har i flera timmar efteråt (tur att Adolf har köpt ett svärd nu:-)).

Den andra händelsen inträffade för ett par dagar sedan. Den var inte alls så skrämmande – bara otroligt konstig.

Max och jag var på stranden. En bit bort låg en man i 65-års åldern. Han kom och klappade Max och pratade lite allmänt…sedan undrade han om jag kunde smörja in honom med solkräm…verkar inte det lite konstigt?!

Nej, sa jag och låtsade som jag inte förstod vad han sa.

Nu tror ni säkert att det bara bor en massa konstiga människor här men så är det inte. Nyon är vackert och jag har träffat massvis av trevlig människor både när jag går på promenad med Max och på min fransk kurs.

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *