Tiden som mammaledig

Jaha, då var mammaledigheten slut. Det är gått otroligt fort. Jag tyckte precis att Gabriel och jag låg på sjukhuset. I Schweiz är mammaledigheten bara 16 veckor. Det har varit kort men helt fantastiskt och underbart mysigt.

Gabriel och jag kom ju som sagt hem från sjukhuset den 18 maj. Sedan dess har vi haft mycket besök av familj och vänner, vilket vi är otroligt glada och tacksamma för. Gabriel har också fått otroligt många presenter och lyckönskningar från vänner runt om i världen. Tack alla som har kommit och besökt oss och tack alla som har skickat sina lyckönskningar!

I juni tillbringade vi också två veckor i Italien, Montforte d’Alba, med Berglind och Fanney och Adolfs föräldrar. Gabriels första utlandssemester:-).

När Gabriel och jag kom hem från sjukhuset i maj hade vi en barnmorska som kom och besökte oss ett par gånger i veckan. Det var väldigt skönt att hon kom regelbundet och jag frågar henne fortfarande om råd ibland. Hon tittade på mina stygn från kejsarsnittet och hon vägde Gabriel varje gång hon kom. Vi hade mycket problem i början med att Gabriel inte ökade i vikt som han skulle. Det tog en hel månad innan han fick tillbaka sin födelsevikt – något som normalt sett bara skall ta 14 dagar. Dessutom var vi tvungna att ta om blodprovet (PUK) som de tog i foten på sjukhuset så det var några oroliga veckor i början. Allt visade sig vara bra när vi tog om blodprovet och efter fyra besök hos barnläkaren kunde vi konstatera att Gabriel följer sin viktkurva, om än två snäpp under medel. En liten, men alldeles underbar kille:-)

Två vaccinationer har vi hunnit med också. Den första klarade Gabriel utan problem men efter den andra fick han hög feber den lilla stackaren.

Förra veckan kunde jag äntligen hämta ut Gabriels pass så nu kan han resa som han vill. Det var en lång process. Det räcker inte med att föda barn på sjukhuset här i Geneve för att få ett födelsebevis utställt. Vi behövde komplettera med en rad andra dokument och som vanligt blev det problem med vigselbeviset. I Sverige använder vi oss av personbevis som täcker allt men i Schweiz förväntas ett officiellt vigselbevis med diverse information. Efter en del arbete löste det sig i alla fall. Med Gabriels födelsebevis i handen kunde vi ansöka om samordningsnummer och när samordningsnumret kom fem veckor senare, kunde vi ansöka om pass. Puh! Nu är det i alla fall äntligen klart. Både pass och B-permit har min lilla prins fått.

Förra helgen reste hela familjen (Adolf, jag, Gabriel och Max) tillbaka till Gstaad där allt började för 1 år sedan.  Adolf och jag firade 6-årig bröllopsdag och vi firade även att det var 1 år sedan vårt lilla mirakel blev tid. På lördagskvällen åt Adolf och jag middag själva – det var första gången vi anlitade en barnvakt. Jag har tidigare lämnat Gabriel till mina föräldrar när de var på besök och jag skulle till tandläkaren och jag har lämnat Gabriel till min Assistent, Yuliya, på jobbet några gånger för möten – men, detta var första gången med en okänd barnvakt och första gången Adolf och jag hade en lite stund bara vi två.

Nu är ju som sagt mammaledigheten slut. Jag önskar den varit mycket längre och jag avundas alla min svenska vänninor som kan stanna hemma mer än ett år med sina barn. Jag har funderat otroligt mycket på hur jag skulle göra efter dessa 16 veckor. Jag vill tillbringa mycket tid på Gabriel och verkligen finnas där för honom och följa hans utveckling. Samtidigt har jag ett jobb jag tycker mycket om. När vi var i Italien frågade Adolf mig vad JAG ville. Jobba 50% var mitt svar. Men jag trodde mig veta att det var lönlöst att fråga min chef om det. Jag har precis fått en ny roll som Head of Finance and Administration. För mig handlade det om att gå tillbaka på 100% eller sluta.

Men…till sist tog jag i alla fall mod till mig och bad om 50%. “Förhandlingen” tog en månad. Min chef föreslog 80% med möjlighet att arbeta hemifrån 2 dagar i veckan. Lockande, men efter att ha diskuterat med några vänninor bestämde jag mig för att säga nej. Det finns bara en Gabriel och jag vill verkligen utnyttja tiden med honom. Jag meddelade att jag inte kunde ta 80% utan att jag ville sluta. Chefen tänkte om, och nu sitter jag här med ett tillägg till mitt kontrakt som reducerar min arbetstid till 50% (fem timmar om dagen i fyra dagar) tom 31 december  2016 .

Vi har också anställt en Nanny till Gabriel. Det är en ung tjej, 23 år, som kom hit som au-pair från Italien för två år sedan. Hon fick jätte bra betyg från familjen hon varit hos sedan hon kom hit. Hon kommer att arbeta hos oss 30 timmar i veckan; passa Gabriel och Max när jag arbetar och sköta städningen.

Nu håller vi tummarna för att allt kommer att fungera bra. Fungerar allt bra med både jobb, Gabriel och Nanny vet jag inte vad jag har gjort för att få det så bra:-).

Den 1 oktober drar det igång. Fram tills dess har jag semester!

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *